Guitar Hero Greatest Hits - Recension Wii
Kategori: Allmänt
Det bör nog poängteras tidigt så att inga missförstånd uppstår. Guitar Hero: Greatest Hits lever inte upp till sitt namn. Visst det är ett kompakt paket med mycket goa låtar, men det är långt ifrån ett odelat positivt intryck man får av produkten. Visst finns här flera givna klassiker som Bark at the Moon, I Wanna Rock, Take Me Out och många fler men samtidigt finns det låtar som man undrar vad tusan de gör i samlingen överhuvudtaget. Jag kan på inget sätt bli klok på varför man tagit med en så tradig och omotiverad låt som Rush YYZ till exempel, och som encore-låt dessutom. Den är tråkig att spela och som instrumental/gitarrsolo tillhör den bottenskrapet rent musikaliskt. Ett annat exempel är Aerosmiths Back in the Saddle som knappast kan beskrivas som deras starkaste spår. Jag saknar helt klart låtar som Symphony of Destruction, Strutter, War Pigs och Holy Diver på samlingen.
Att det ser ut som det gör nu har förstås sin förklaring i Activisions fega och tråkiga marknadsföringsstrategi. Man vill sälja spelet till en så bred marknad som möjligt och dessutom hålla kvar köpargument till de gamla delarna i spelserien för de som fortfarande inte köpt de till sin dammiga Playstation 2. Därför väljer man inte alltid de starkaste spåren och dessutom spår som tilltalar fans av så många rockgenres som möjligt. Det gör alltså att trots att Greatest Hits ändå har en stark line-up med låtar så känns line-upen i originaltitlarna starkare än i denna samling. Ironiskt nog.
Men om vi lämnar den bitterheten bakom oss så är den stora behållningen med spelet är förstås möjligheten att spela dessa Guitar Hero-klassiker som ett helt band, i äkta World Tour-tappning. Det i sig borde kanske vara skäl nog för de hårdkokta fansen att köpa spelet utan att blinka, men spelet känns dessutom extra motiverat som släpp till just Wii, som inte fått ta del av några låtar innan Guitar Hero 3 förut. Dessutom återfinns nya spellägen som aktualiserades i World Tour och Metallica-versionerna samt möjligheten att skapa egna karaktärer från scratch vilket är ett stort plus.
Greatest Hits är förstås askul att lira med polarna i vardagsrummet, men problem uppstår med onlinebiten. Det är väldigt uppenbart att den som köper Guitar Hero-spel till just Wii knappast är ute efter turneringar online just tack vare det bökiga onlineläget. Joxandet med friendscodes är allt annat än smidigt och enkelt och Matchmaking-biten känns handikappad då det knappast är lätt att få till matcher. Skulden till detta ligger dock inte hos utvecklarna utan det är förstås Nintendo som här ska stå med svansen mellan benen för att de är långt efter sin tid vad gäller onlinestöd. Jag tycker ärligt talat synd om utvecklare som tvingas kompromissa när de ska skapa onlinelägen i sina Wii-spel.
Kort och gott är Greatest Hits ett spel som bäst spelas i vardagsrummet och som i egenskap av att vara ett Guitar Hero-spel leverar precis vad det lovar. Namnet är förstås lite missvisande som sagt och låtututbudet på 48 låtar känns lite snålt men i det stora hela är det petitesser. Greatest Hits är ändå ett givet köp för den Wii-ägande Guitar Hero-fanatikern.
