hurryupjack.blogg.se

Så står det på omslaget till Another Code: R - A Journey into Lost Memories. Och det är väldigt nära sanningen. För att spela A Journey into Lost Memories är som att läsa en bok, en väldigt seg bok.

Två år efter händelserna i Another Code: Two Memories får Ashley Mizuki Robbins ett meddelande från sin far där han ber henne komma till Lake Juliet. Ashleys far är en mycket duktig forskare som spenderar alldeles för mycket tid i labbet och alldeles för lite tid hemma med sin dotter. Det var sex månader sedan dom sist sågs och Ashley är måttligt road över att han nu helt plötsligt hör av sig och ber henne komma på besök. Hon trotsar sin ilska och sätter sig på bussen till Lake Juliet. Hon hinner inte mer än gå av bussen för än mystiska saker börjar hända. En mörk figur knuffar henne bakifrån och stjäl hennes väska, Ashley försöker springa efter men förgäves. Väskan och figuren är borta. Hon får också helt plötsligt en massa minnesbilder av sin mor (som blev mördad när Ashley var tre år). Det visar sig att hon och Ashley har varit här en gång förut, för väldigt länge sedan. Varför var hennes mamma här ? Och vad gjorde hon ?

Äventyret är igång.

En ganska intressant handling till trots är A Journey into Lost Memories ett väldigt sömnigt och segt spel. För även om vi är vana vid mycket dialog i peka-och-klicka-äventyr så brukar det i alla fall hända intressanta saker mellan varven och hjärnan tvingas ibland gå på högvarv för att man ska ta sig framåt i berättelsen. A Journey into Lost Memories levererar istället hela steken på ett silverfat, färdigtuggad och klar, du behöver bara svälja. Det dröjer cirka tio timmar (av totalt 15) effektiv speltid innan det faktiskt tar fart och det börjar hända saker. Tio timmar av slö, jävla, dialog som ersätter vilket sömnpiller som helst på marknaden. Visst, det är några små pussel här och där, men dom är så enkla och självklara att det bara är pinsamt.

Det är som att A Journey into Lost Memories försöker tilltala både den yngre och den äldre publiken samtidigt, men misslyckas totalt. För dialogerna är för sega för en yngre spelare och pusslen är för enkla för en äldre spelare. Personligen hade jag svårt att spela längre än en timma i taget innan jag blev alldeles rastlös och ville göra något annat.

Orkar man sig igenom hela spelet får man dock uppleva en hyfsat bra berättelse. Tillsammans med den mysiga grafiken och pusslen i den senare delen av spelet är A Journey into Lost Memories emellanåt ett roligt tidsfördriv. Men mer än så är det dock inte. Det är svårt att känna sympati för karaktärerna och handlingen griper aldrig riktigt tag i en. Man sitter mest där och trycker på A-knappen och hoppas på att det ska hända något snart. Nej, att göra spel av en roman var ingen bra idé.